För ungefär ett år sedan tog jag ett beslut som jag gjort så himla många gånger innan. Att gå ner i vikt. Men den här gången var de helt annorlunda, när man av en vuxen människa blir kallas tjockis så gör de fruktansvärt ont. Även ordet tjockis, för mig, är ett gulligt ord som jag gärna kallar mina hundar. Men jag trodde inte att vuxna kunde säga något så omoget. För mig var de på dagis nivå, men ändå sved det som bara sjutton.

Så då satte jag och mamma igång, viktväktar mat och undvika godis och chips. Och att försöka röra mig mer.
Jag kommer tyvärr inte ihåg exakt men på fyra månader , skulle jag gissa, så gick jag ner 10kg. Så maten och framför allt mamma gjorde att jag faktist klarade detta. Jag var så otroligt stolt över detta, har aldrig känt mig så nöjd över något i hela mitt liv. Men de jag är mest stolt över är att jag nu, snart ett år senare, har kvar min vikt. Att jag lyckats hålla mig nere på den vikt jag nu har, de är de största för mig.

Så du som kalla mig tjockis vill jag bara säga tack! Tack för motivationen!