Har tänkt på en sak . .

Varför vill man att livet ska vara så himla intressant och roligt jämt?
Till exempel: Man sitter helt rastlös, de är inget kul på tven eller på datorn. De är väl då man egentligen borde ta tummen ur röva och kanske plocka upp på sitt rum/hem?! Eller har jag fel? Men istället för att göra detta, bara för att de är så himla tråkigt så skiter man i de. Så istället sitter man där och de känns som att minuter är som timmar istället för att göra något som gör att minuterna blir som sekunder.

Tänk om man alltid hade kul, man gjorde så mycket kul på kortast tid. Men alla vet väl själva hur man känner sig i kropp och själ efter en dag på Liseberg?! Man är helt totalkörd! Och man vill bara sova. Så frågan är ju om man vill att tiden ska gå i räser fart och man ska ligga halv död på soffan efter. Eller om man vill att tiden ska gå jätte långsamt och ändå ligga där på soffan helt utmattad av den trista dagen?! De borde väl gå jämt ut, Eller?