Min mamma berättade precis att alla som har läst min blogg (eller ja dom hon känner) påstår att jag är rolig. Jaha sa jag. Jag rolig? Men de är ju inte så att jag sitter och funderar ut vad jag ska skriva. De bara kommer bara ut från min otroligt stora skalle (storlek 53 by the way) och ut genom mina fingrar.

Visst jag har ofta hört att jag är kul, men de har jag alltid trott att de tycker pågrund av min hårfärg, ja alltså att dom skrattar åt mig istället för med mig. För jag menar vad ska man tro, jag är en sådan person som folk skrattar åt. Jag är en riktig klant, jag bränner ju för fan potatis, har väldig otur när jag tänker, fattar inte matte, har fortfarande inte lärt mig säga Reception, har ramlat i trappor för många gånger i mitt liv och de är alltid jag som får en boll/snöboll i huvudet. Så ja jag tror att för det mesta skrattar folk åt mig pga att jag är så klantig. Förutom här på bloggen då, här skrattar ju folk åt mig pågrund av min skador jag fått under mina år av otur.