Hej hej!

Ja va tyckts om designen?
I looove it! Verkligen, tycker den är personlig och jätte fin. Men vad hade jag förväntat mig när jag gav min allra bästa vän uppdraget att fixa den?
Vi har känt varann i snart 5 år, hon känner mig i grund och botten. Ingen och jag menar ingen är lika duktig som hon att tyda mig. Hon ser på en sekund när jag blir arg, glad, sur osv.

Jag kommer så väl ihåg första gången vi träffades, hon va en kraftigt sminkad tjej som precis byt skola från Borås till Herrljunga. Jag själv tyckte hon såg ut som en riktig bitch, komma här och tro att hon är nåt? Så jag beteede mig som en bitch mot henne.
MEN hon hade inte gjort mig något, jag var en fjortis tyckte jag var as tuff och häftigast i världen. Fast vi hade inte ens pratat med varandra än, hon kände min kompis, de va så de började.

När vi sen började prata med varann så upptäckte jag att hon var fruktansvärt rolig och väldigt trevlig "bitch".
De va inte förän jag blev ovän med mina då, två bästisar, som jag upptäckte att hon stod bakom mig när dom fryste ut mig och va otrevliga. Hon som jag hade vart tycken emot var på min sida.
Det var då jag insåg att vilken vän hon är! Medans jag inte hade nån att prata med så fanns hon där, som en klippa i stromen.

Vi började umgås flittigt hemma hos mig efter skolan. Vi tog kort och hade as kul, tog riktiga tönt kort, klädde ut oss, låsades vara fulla m.m. HAHA
Det var henne jag festade för första gången med, rökte (aj va ja hosta), körde moppe med, försökte sno stopp skyltar med, åkte utomlands för första gången med. 
Vi gjorde allt kul som tonåringar ska göra.
Vi blev till och med författare ihop, vi skrev en bok om hur kul vi hade det på fester och satte dit bilder ibland och den boken finns kvar än idag och enligt mig är den för bra att vinna Nobel priset i Litteratur.

Men under gymnasiet första år skildes vi till två olika städer och ,skam nog, tappade vi kontakten kanske i 2 månader! Allt va ju så nytt och spännande, men ush vad jag mådde dåligt. Det var en dag när jag ringde henne och grät vi båda insåg vad som hänt oss. Men hur vi som är så bra ihop? 

Nu är de ju såklart löst och vi är fortfarande bästa vänner. Starkare än någonsin!
Vi har planer vi ska göra. Det är nog därför vi är så bra ihop, vi är båda hungriga efter äventyr, älskar att resa och framför allt festa. Under året 2009 tror jag det kommer hända mycket i våra liv.
Den förste februari åker vi till Sälen t.ex. och åker skidor :D

Hon är den bäste vän man kan ha och hon heter Mikaela Larsson 


Då



Nu